Tråd:
Barn och Mat

Min 18-åriga son levde på pannkaka under ett års tid mellan 6-7 år, lite frukt och grönt slank också ner. En diet helt ok enligt läkaren :o . Jag var helt utom mig av oro under detta år men sen ändrade han sig plötslig.:D I dag är han ca 2 m lång och har en glupande aptit på all sorts mat och då menar jag verkligen allt....:D

Här hemma har vi 4 barn 7, 6, 3, 1år gamla.
Och jag lagar nästan alltid samma mat till barnen med några undantag tex när vi vuxna äter surströmming, villket barnen har smakat och inte gillat.
Sedan så har äldre pojken svårt med ärtsoppa hans kräkreflexer sätter igång av konistensen, medans de andra barnen älskar ärtsoppa.
Våra barn äter nästan allt. Och de ÄLSKAR oliver, sallader, nästan alla sortes grönsaker, fetaost, bönor, fisk, kryddstark mat.

En liten rolig händelse: Vi skulle äta hämtmat och beställde Pizza till barnen och Sallad till oss. Men barnen blev jätte sur när min man kom hem med pizza till dom....vi vill ha sallad inte pizza fick vi höra argt :p Barnen tycker om pizza, men när vi ska unna oss att äta ute eller ta hem mat brukar vi fråga villket de vill ha och oftast blir det sallad.
6-åringen gillar faktiskt även att äta rålök till maten.

Jag tror att det är viktigt att få smaka på allt, och att man accepterar att de inte tycker allt är gott.
De maträtter som det har varit lite problem med så har barnen fått varit med och hjälp till med att laga. Att få vara med i köket och laga mat och baka tycker dom är jätteroligt. Då har maträtten fått plus poäng och är inte så tokig i alla fall....
Vi har haft möjligheten att haft barnen hemma och inte på dagis eller förskola, villket har varit vårt mål från början. Nu när 7åringen har börjat skolan så verkar det inte vara problem med maten där heller, och turligt nog så lagas maten på skolan och alla berömmer den. :)

Jag jobbar i ett kök där vi lagar så gott som all mat själva och barnen äter med god aptit. Vi försöker undvika chicken nuggets och andra halvfabrikat, men barnen gillar ju sånt. De kanske får sån typ av mat 1-2 gånger per läsår. Vi har matråd tillsammans med barnen 1 gång per termin, och där kommer det oftast upp att de vill ha mer hamburgare, pizza och dyl. Men då har vi chansen att förklara varför vi inte tycker att det är lämpligt med för mycket sån mat. Vi har också nån gång per läsår en genomgång av olika grönsaker och vad de är bra för och visar hur tallriksmodellen kan se ut . Då ställer vi fram en tallrik med hur det ska se ut på ett ungefär så att de får se just den maträtten de får den dagen. 1 gång per läsår har vi också en buffe´med "gammelmat" : tex. blodbröd, bruna bönor, kroppkakor, kåldolmar, pölsa osv. Den är oftast uppskattad. Pölsan har blivit så populär så vi har infört den på deras meny. Barnen måste få prova en maträtt flera gånger för att komma på att den kanske är god trots allt.:D

Och det är fantastiskt att se barns min när de hårdnackat säger: tycker inte om, och så får man dem till att smaka och de tittar konstigt och säger: Men det här var ju gott......Men det är svårt att få dem att smaka har jag märkt..

Barn ( och även vuxna!) behöver smaka kanske upp till 20 ggr på vissa smaker innan de vänjer sig. detta enligt matpersonal på skolan jag arbetar på. Att detta stämmer kan jag ställa upp på, då jag konsekvent peppar mina elever att försöka smaka varje gång en rätt serveras. Många försöker med att de redan smakat och inte gillar det, men förklarar man då för barnen så brukar de till slut våga prova. Det är lite tjatigt, men man vet ju vilken fördel det är att kunna äta det mesta.:D

Det enda jag har tänkt på är att inte krydda så mycket när barnen var små annars har jag aldrig gjort speciell barnmat

visst är det så att många barn äter "allt" när man frågar föräldrarna.. eftersom kosten i regel är anpassad efter familjens smak. sen finns det föräldrar som min syster som inte äter tomater och då gör inte hennes fyraåriga son det heller... när man sen ger ungen en sallad med tomat i så tindrar han med ögonen och tycker det är jättegott.:o

många gånger kan det räcka med att sätta roliga namn på nya rätter, eller gamla rätter med nya ingredienser för att ungarna iaf ska smaka. min mamma lagade bland annat "trollpannkaka" till mina småsyskon. finns nog ingen unge i världshistorien som så glatt satt i sig spenat...

det gäller bara att vara lite påhittig och våga prova:D

ska kolla om det finns några mått så ska jag lägga ut det i min kokbok

Hej! Jag har en 6-årig son, en 7-årig dotter och en matblogg. När jag någon gång skrivit att en maträtt passar barn så är det mina egna barn jag har som måttstock. :p

När jag läser andra recept där det står att "alla" barn tycker om detta så gäller det förmodligen inte mina, som t.ex. inte tycker om spaghetti och köttfärssås, som annars ses som ett "säkert kort".

Vad som sedan serveras hemma varierar och vi har ingen speciell ideologi som vi föjer stenhårt utan här improviseras friskt. Alla är med och ger förslag när vi skriver veckomatsedeln, men det är ändå jag (den som lagar maten) som får sista ordet.

Ibland, om det är en mer avancerad rätt, så får alla äta av det som serveras vare sig de gillar det eller ej. Ingen tvingas att smaka, men om det inte passar så får de äta sig mätta på grönsaker eller vänta tills nästa måltid.

Ibland kan jag dock även laga olika rätter till de olika familjemedlemmarna. T.ex. kan det vara någon som hellre vill ha pasta när vi andra har mos eller liknande. Tar det inte extra tid och inte är så jobbigt så ser jag ingen anledning till att neka enbart på grund av principskäl.

Intressant tråd förresten. :)

/Anette
http://www.barnfamilj.se/

:D Tack och lov!! Läs:
http://www.aftonbladet.se/matvin/article3219204.ab

Visst är det så, som någon skrev, att vi genetiskt sett är olika känsliga för vissa smaker. Vissa är vad man kallar supersmakare och har fler receptorer på tungan. De är mer känsliga för bl.a. beska smaker men även vissa andra. Det visades i ett vetenskapligt program för ett tag sedan.
Där beskrev man också hur smaken förändras genom erfarenheter och varför barn har lättare att ta till sig det som av naturen symboliserar "giftfri" mat, dvs söta och neutrala smaker istället för starkt och beskt, som signalerar giftigt. Man har också sett att vi tenderar att tycka mer om enegirik föda, sött och fett, förmodligen för att man tidigare själv skaffade sin mat och de som fick tillräckligt med energi var helt enkelt de som överlevde och förde släktet vidare.
Men med tiden som kroppen märker att det går att äta så förändras smakupplevelsen och fler smaker accepteras.
Det är väl det sistnämnda som tar olika tid för olika barn. Är man en s.k. supersmakare så tar det extra lång tid innan man når till de lite mer "vuxna smakerna". Det är väl det som gör att viss mat accepteras lättare av barn, de innehåller helt enkelt mer basala smaker.

Men visst är det som sagt bra att få lära sig att ta till sig nya smaker och kunna äta det mesta även om man inte tycker om allt.

När jag var liten fick vi aldrig gröt hemma p g a att min mamma inte gillade gröt själv. Men när jag blev lite äldre började jag laga gröt till frukost ganska ofta, eftersom jag hade smakat och tyckte det var gott, och hör och häpna - mamma tog till sig detta och äter själv gröt idag, både havregrynsgröt, mannagrynsgröt och rågflingegröt. (Y)(Y)(Y)

Min lilla 7-månaders behöver självklart egen mat. Han får både fisk, kött & grönsaker. Jag tycker det är viktigt att ha en "tallriksmodell" i mixern.
Men när han blir stor kommer han att få äta linser, grytor, pajer & gratänger av alla de slag, trots att det inte är klassisk barnmat. Så är jag uppväxt & idag äter jag i stort sätt allt.