Tråd:
JULSTÖKSMARSCH

Så bra skrivet! Jag satt och skrattade för mig själv under tiden som jag läste.:DD Och slutklämmen, så underbart.

Bara att ta till sig och bära med sig! Tack! :DD

Haha, oh så klurigt och fyndigt!
Tack!

(Y) klockren!!

:)[rpt][/receptece](Y)

Skrivet av ullisochfredrik den 10 dec 2012

- alla likheter med existerande personer är en fullständig tillfällighet...

Fram för bak, fram för bak,
ljuvligt det doftar här under vårt tak.
Fram de trillas i sakta mak,
bullarna rullas i våra gemak
med nallning av degen, förstulen,
nalkas den än en gång, julen.

Mera glam, mera glam
butikerna rulla erbjudanden fram.
Högen den växer bak plastgranens stam,
tempot det ökar till julesångsjam,
urgammal kula, en ful en,
söks, för den kompletta julen.

Mer av allt, mer av allt
multipliceras minst sju gånger falt.
Minst av allt kan man ju få ta det kallt,
plötsligt hon står där, med helt slut på salt!
Ut med gubben, den drulen,
att inhandla salt inför julen.

Penna fram, papper fram,
saltet får sällskap av lår ifrån lamm,
saffran och peppar och schampo och kam
- påse som används till sugarens damm,
får han inköpa, gubbdrulen,
som drager mot ICA rätt mulen.

Köttbullar trilla, såskluttar spilla,
svetten den flödar om hustrun den lilla
pyntar och städar och jular i villa,
fräser åt barnen, får trösta den lilla,
kisar i aftonen kulen,
vart tog han nu vägen, gubbfan?!

Klamp och tramp, tramp och klamp,
äntligen avsnöas skorna med stamp,
hustrun hon kommer likt skjuten från ramp,
ryggen i kramp, hon närmar sig DAMP!
Intet i livet är gratis
och hon har fått slut på potatis.

Stopp och halt, stopp och halt,
här ska det bli både Janzon och palt,
och vi sakna ju drycker med must och med malt,
ej vin, ej sprit, nej ingenting ballt!
Till Systemet och ICA får gubben
åter bege sig på stubben.

Tomtar och folk, tomtar och folk
det är trängsel som vore han uti en holk,
stilen på lappen den kräver en tolk,
han tycker att bägaren smakar av smolk...
... och enligt hans eget tycke
börjar det bli för mycke'...

Lastad med mat, lastad med sprit,
 han styr emot hemmet och hustruns flit.
Anar han grunden till kommande split?
Nu är det Toyotat båd hitan och dit,
må vara i ärendet JUL
men det är inte längre kul.

Sliten och varm med hävande barm
hustrun hon hyser båd' syra och harm
över den brustna planering
i mat och i bak och sanering.
Än mera ilska det väcker
när maken tycker "det räcker!"

"Stanna och stoppa, stanna och stoppa,
sluta nu runt att i huset vårt hoppa,
likt en annan känguruloppa.
Det räcker med maten och drycken och doppa.
Låt det bli över nån tid
till mera väsentlig julefrid...

Vi kommer att hinna, kommer att hinna
detta helt säkert du kommer att finna.
Kraften den förr lär förrinna
för dig, min älskade, flitiga kvinna,
än tiden för dig blir för knapp
innan tomten står på vår trapp."

"Jaså minsann, JASÅ MINSANN,
säga så dumt, ja, för dig går det an,
vila dig du som har tid och som kan!"
och åter till köket hans hustru försvann
att vidare fixa och baka
som julen bjuder en maka.

Där stod han, ja stod han, jaa... där stod hennes man...
i mjöl och i damm funderade han,
smög så till henne där flitlampan brann.
Till sist han rättmätiga orden fann:
"Du är den enda jag någonsin känt
som julbrutit ihop redan Första Advent..."

- alla likheter med existerande personer är en fullständig tillfällighet...

Fram för bak, fram för bak,
ljuvligt det doftar här under vårt tak.
Fram de trillas i sakta mak,
bullarna rullas i våra gemak
med nallning av degen, förstulen,
nalkas den än en gång, julen.

Mera glam, mera glam
butikerna rulla erbjudanden fram.
Högen den växer bak plastgranens stam,
tempot det ökar till julesångsjam,
urgammal kula, en ful en,
söks, för den kompletta julen.

Mer av allt, mer av allt
multipliceras minst sju gånger falt.
Minst av allt kan man ju få ta det kallt,
plötsligt hon står där, med helt slut på salt!
Ut med gubben, den drulen,
att inhandla salt inför julen.

Penna fram, papper fram,
saltet får sällskap av lår ifrån lamm,
saffran och peppar och schampo och kam
- påse som används till sugarens damm,
får han inköpa, gubbdrulen,
som drager mot ICA rätt mulen.

Köttbullar trilla, såskluttar spilla,
svetten den flödar om hustrun den lilla
pyntar och städar och jular i villa,
fräser åt barnen, får trösta den lilla,
kisar i aftonen kulen,
vart tog han nu vägen, gubbfan?!

Klamp och tramp, tramp och klamp,
äntligen avsnöas skorna med stamp,
hustrun hon kommer likt skjuten från ramp,
ryggen i kramp, hon närmar sig DAMP!
Intet i livet är gratis
och hon har fått slut på potatis.

Stopp och halt, stopp och halt,
här ska det bli både Janzon och palt,
och vi sakna ju drycker med must och med malt,
ej vin, ej sprit, nej ingenting ballt!
Till Systemet och ICA får gubben
åter bege sig på stubben.

Tomtar och folk, tomtar och folk
det är trängsel som vore han uti en holk,
stilen på lappen den kräver en tolk,
han tycker att bägaren smakar av smolk...
... och enligt hans eget tycke
börjar det bli för mycke'...

Lastad med mat, lastad med sprit,
 han styr emot hemmet och hustruns flit.
Anar han grunden till kommande split?
Nu är det Toyotat båd hitan och dit,
må vara i ärendet JUL
men det är inte längre kul.

Sliten och varm med hävande barm
hustrun hon hyser båd' syra och harm
över den brustna planering
i mat och i bak och sanering.
Än mera ilska det väcker
när maken tycker "det räcker!"

"Stanna och stoppa, stanna och stoppa,
sluta nu runt att i huset vårt hoppa,
likt en annan känguruloppa.
Det räcker med maten och drycken och doppa.
Låt det bli över nån tid
till mera väsentlig julefrid...

Vi kommer att hinna, kommer att hinna
detta helt säkert du kommer att finna.
Kraften den förr lär förrinna
för dig, min älskade, flitiga kvinna,
än tiden för dig blir för knapp
innan tomten står på vår trapp."

"Jaså minsann, JASÅ MINSANN,
säga så dumt, ja, för dig går det an,
vila dig du som har tid och som kan!"
och åter till köket hans hustru försvann
att vidare fixa och baka
som julen bjuder en maka.

Där stod han, ja stod han, jaa... där stod hennes man...
i mjöl och i damm funderade han,
smög så till henne där flitlampan brann.
Till sist han rättmätiga orden fann:
"Du är den enda jag någonsin känt
som julbrutit ihop redan Första Advent..."