Jag skulle inte använda den surdegen!
En surdeg ska lukta friskt av surhet, ungefär som mäsk. Och inte se möglig ut.
Och jag plastar alltid in mina surdegar noga, så inga flugor mm kommer åt den.
Hörde på en dokumentärfilm någon gång för några år sedan, att mögelangrepp på sädeslag är bland dom giftigaste mögelsorterna. Men jag har inte hittat några direkta vetenskapliga belägg för det.
Detta kanske kan ge lite mer info:
http://www.sva.se/upload/pdf/Tj%C3%A4nster%20och%20produkter/Trycksaker/Undvik_m%C3%B6gel.pdf
Hittade även detta på: http://www.liu.se/forskning/fragaforskare/biologigamla.html#mogel
Citat:
" Tomas, 33 år: Hej, jag undrar över det här med mögel. Om man upptäcker mögel på t.ex. bröd (eller ost), kan man då skära bort bara den biten eller bör man kasta allting? Kastar man en massa mat i onödan? Är mögel olämpligt att äta? Såg på en tidigare fråga att en del mögelsorter producerar toxiner, är det då olämpligt att "chansa" om man upptäcker mögel på sin smörgås? Kan man skilja farligt mögel från ofarligt och hittar man det farliga möglet på vissa platser? Mvh Tomas
Svar: För det första så används ordet mögel väldigt ospecifikt i dagligt tal. Det omfattar ofta alla typer av "luddig påväxt" på matvaror, väggar osv. Det är för det mesta sant att det är en tillväxt av svaphyfer men de kommer ofta från helt olika typer av svampar. De typer som vi finner på våra matvaror kan också ha olika ursprung. En vanlig typ av angrepp på bröd är "kulmögel" där ofta vita hyfer växer tätt på brödytan för att sedan efter ett tag skjuta upp utskott med små, svarta sporbärande behållare (sporangier) som sprider enorma mängder sporer för nya angrepp. Vi pratar då ofta om brödmögel. En annan mycket vanlig typ ger grönaktiga (men även gula, bruna och svarta) täta kolonier. Där ser man att tillväxtfronten ofta är vitaktig och att de äldre, centrala delarna får färg efter de spormassor som avsnörs från uppskjutande hyfer. Många av dessa klassar som "imperfekta svampar" eftersom man tidigare ej kände till de sexuella stadierna (många är nu identifierade som sporsäcksvampar). Inom den sista gruppen finns t.ex. släktena Penicillium och Aspergillus. Släkten inom vilka vi hittar både många nyttosvampar och mycket tufft giftiga arter. Exempel på nyttigheter där är tillverkning av vit- och grönmögelsvampar, soja liksom olika läkemedel (penicillin och cyklosporin).
Problemet med de sistnämnda svamparna är att det är ytterst svårt att särskilja de olika arterna åt varför man nog bör följa försiktighetsprincipen och inte använda infekterade livsmedel. Därtill så sätter de lätt stark smak på livsmedel varför vi oftast inte vill äta dem (vi känner ofta smak och doft av dem innan vi ser ett angrepp).
Många av dessa "mögel" angriper livsmedel eftersom de innehåller lätt tillgängliga sockerarter och de är också, liksom jästsvampar, tidiga i succesionen ekologiskt sett. De förorsakar också enorma förluster i sädesmagasin globalt sett (mellan 20 - 40% kan förstöras årligen) eftersom de om där finns fickor med något större fuktighet (>15%) kan starta ett angrepp; då bildas koldioxid och nytt vatten vilket leder till att angreppet kan fortsätta.
Dan Wahlström"