Tråd:
Nu skall vi göre en berättelse tillsammans

men han var en egoistisk slyngel som numera bodde i Brazilien.
En gång hade hon hälsat på. Tänkte försöka ge det en chans, men han var lika ointresserad som vanligt. Brydde bara sig om sitt yttre och sina dambekanta.

Farfar betydde något alldeles speciellt för Elisabeth. Han hade blivit den där manliga förebilden som egentligen hennes pappa skulle ha varit....

När hon satt där helt inne i sina tankar, kring sina barndoms somrar, ryckte hon plötsligt till, hon hörde ett brak i skogen. Hon ställde sig raskt upp och tittade åt sidan. - Farfar! utbrast hon med ett stort leende. -Oj vad du skrämde mig! Farfar stannade sin 4-hjuling och hoppade av. Han gick med stora kliv och armarna utsträckta mot Elisabeth. Huvudet höll han på sne som han alltid brukar göra och så omfamnade de varann länge, länge.

Hon tänkte på sin kusin Eva när de lekte bakom höladan som nu hade rasat ihop: Tänk bara om Eva och johan kunde komma också denna vecka, så att vi kan återuppliva alla glada lov som tillbringade hos Farmor och Farfar. Elisabeth satte sig på en sten och tänkte tillbaka vad de hade gjort på loven..........

Skrivet av evaste den 25 feb 2008

Hon kände en olustkänsla i kroppen. Vem var den otrevlige mannen som hon just pratat med. Elisabeth vände sig om för att se vart han gick, men inte en skymt av honom såg hon. Hon gick vidare med Elvis hoppande och studsande framför sig. Nu äntligen kände hon igen sig hon igen sig. Hon svängde av vid den gamla ihoprasade höladan, nu var hon på rätt väg. Efter nästa kurva låg hennes farmor och farfars underbara lantställe. Hon gick drömmandes efter vägen och kände sig som den lilla flicka hon en gång var. Kom ihåg alla roliga saker hon och hennes kusiner gjorde, under somrarna de tillbringade där.

Mannen sa - Kära nån! Ni måste vara helt förskräckta, kom med bort till oss och berätta vad som gör er upprörda. Vi håller precis på att få fräs på elden och ska grilla något supergott. Ja, receptet är ju funnet på matklubben så det ska smaka för både dig och hunden.-

Elisabeth drog en lättnandes suck och Elvis.......................

Hon kände en olustkänsla i kroppen. Vem var den otrevlige mannen som hon just pratat med. Elisabeth vände sig om för att se vart han gick, men inte en skymt av honom såg hon. Hon gick vidare med Elvis hoppande och studsande framför sig. Nu äntligen kände hon igen sig hon igen sig. Hon svängde av vid den gamla ihoprasade höladan, nu var hon på rätt väg. Efter nästa kurva låg hennes farmor och farfars underbara lantställe. Hon gick drömmandes efter vägen och kände sig som den lilla flicka hon en gång var. Kom ihåg alla roliga saker hon och hennes kusiner gjorde, under somrarna de tillbringade där.

...hade full göra med att resa upp sig och få tag på Elvis som kutat en bra bit före. Nåja, tänkte hon, lika bra att vända om istället för att bara gå och gå och kanske aldrig komma fram.
Nu gjorde sig röklukten henne påmind igen, och långt bort över granarna så hon hur det steg rök mot skyn....måste vara en brand nånstans, funderade hon och ropade till sig Elvis.

och rammlade över nedblåsta grenar som fallit. När hon låg där så kände hon att den konstiga lukten var i själva verket röklukt!
Men var kom den i från?
Hon försökte kolla vilket håll vinden kom ifrån men...................

..... och vad var det för konstig lukt hon kände hela tiden? Hon tog ett djupt andetag och försökte komma på vad det var. Elvis var som galen och sprang hit och dit och hon kände sig yr. Hon snubblade

hon visslade på elvis så han skulle komma tillbaka, dumma man tänkte Elisabeth och hastigt gick i väg för att lokalisera sig var hon var. Att träden hade blivit så förändrade efter vägen till Farmor och Farfars hus hade inte hon tänkt på, det var ju ett tag sedan hon hälsade på dem sist........

Men.... i nästa stund vände sig mannen om och skrek - vad tar du dig till egentligen?!?
-Inget sa Elisabeth, jag skulle bara slänga pinnen till hunden.
Egentligen var hon livrädd för mannen, men det vågade hon inte visa .
-Skulle och skulle sa mannen. Vart är du på väg egentligen, undrade han.
Inte förrän nu upptäckte Elisabeth att hon var helt vilse... Hon hade haft så roligt med hunden, så hon tänkte inte på vart hon gick.....