Mama, jag vet inte om kalops är någon festmat (jo, för mig är det det!) men det var vad vi åt när vi hade haft begravningen för min älskade spanska faster Teresa. Hon bodde här i Göteborg så jag hade förmånen att få växa upp med henne i min närhet.
Vi hade en väldigt personlig begravning för henne, valde musik noga efter vad hon skulle ha tyckt om, så det blev ett intermezzo ur baletten "Manon Lescaut" som samlingsmusik, sedan blev det en gammal spansk dansmelodi som Plácido Domingo sjöng, och sist "Nessun Dorma" med José Carreras. Jag hade spelat in på band och tagit med mig till kapellet, och så använde vi deras högtalarsystem. Det blev jättefint! Sedan läste jag ett tal som jag hade skrivit som också var mycket personligt.
Och sen åkte vi alla hem till oss och åt en gigantisk kalops, för det var Teresas favoriträtt och det var ju hon som skulle vara i centrum. Jag säger bara det, hon skulle ha älskat det om hon varit med ...
Tänker på dig, Mama. Hoppas du hittar nåt riktigt gott att laga, jag vet precis hur det känns.