Vi slänger sällan mat, eftersom vi inte är förhäxade av bäst för datum, men idag åkte en bit squash i sophinken. Jag hade tänkt använda den i en grönsaksröra till dagens middag, men den var alldeles hopskrumpen.
Jag tror att det i många fall är en åldersfråga ( på användaren alltså) hur mycket mat man slänger. När jag var barn bakade min mamma bröd, vetebröd och sockerkaka efter arbetsveckans slut. Brödet och vetelängderna förvarades i en plåtburk i källaren och vi åt av det hela veckan. Efter 4-5 dagar var brödet hårt och torrt och ibland mögligt i kanterna. Möglet skars bort och sen åt vi igen.
Det berodde naturligtvis på en dålig ekonomi, som inte kändes konstig alls, eftersom de flesta i arbetarklassen hade det så på den tiden.
Detta har nog påverkat mig, så jag verkligen får verkligen dåligt samvete när jag slänger mat.