September är skaldjursmånad

Nu när det är tidig höst och vattnet normalt blir lite kallare är det perfekt tid att fånga alla sorters skaldjur. Oavsett om man äter dem tillagade eller bara kokta så är de på något sätt lyxmat.
Skaldjur är bra bjudmat som inte behöver förberedas så mycket. Skaldjur innehåller en hel del protein och mineralämnen, samt B- och D-vitamin. Dessutom är det mager mat och det är ju ingen nackdel för de flesta av oss. Svinnet är emellertid stort och man brukar räkna med att endast ca 30 % finns kvar efter skalning.
Det är mycket viktigt att alltid äta skaldjur ganska snabbt efter tillagning för hållbarheten är kort. Det är endast ostron som man äter råa, men fortfarande nyfångade. Övriga skaldjur skall åtminstone kokas och då lägger man ner det levande djuret i kokande vatten. Stjärten på hummer, havskräfta, kräfta och räka skall vara indragen för att djuret är av god kvalitet. Ostron och musslor skall stänga sig när man knackar på skalet.
Havskräftor fångas året runt, men är bäst höst och vinter. Den påminner om hummer fast är mindre och har rosa skal. Klorna är smala och taggiga, smaken lite sötaktig och konsistensen mjäll. Hummer fångas hos oss mest på västkusten, men importeras också i stora mängder. Minimilängden är 21 cm och bästa vikt är 600-700. Färgen övergår från blåsvart till röd vid kokning.
Insjö- eller flodkräfta är bäst i augusti eller september, men importen är mycket stor och då är det företrädesvis frusna kräftor det gäller. De bli också röda vid kokning. Med räkor menar man i dagligt tal är oftast djuphavsräkan, som vi kallar nordhavs- västkust- eller Atlanträka, allt efter fångstplats. Störst är den kinesiska räkan och minst är tångräkan.
Krabba skall kännas tung när den är kokt, då anses den ”fullmatad”. Musslor förekommer mest i form av blåmusslor hos oss, men även andra importerade sorter finns att tillgå. Ostron som har en diameter under 6 cm får inte säljas. Säsongen är från september till april. De äts naturella med lite citron på, men kan också tillagas genom stekning och gratinering.

Margareta Schildt-Landgren
2001-09-03