Vilka härliga historier hörrni! :)
Denna historie har jag fått höra sen jag va lite. Jag var bara ca 4-5 år (kommer ej ihåg så mycket själv) när jag prompt skulle iväg till idrottsplanen som låg alldeles brevid min hemgård.
Varje kväll runt fem tiden började bilarna köra dit och det blev spring i mina ben. När jag ställde mig på trappan så sa jag alltid "jahapp, ska vi gå nu" mina föräldrar trodde att jag hade en låtsas kompis men började fundera när dom hörde lite knak och brak en kväll.
Min pappa bestämde sig att han allt skulle spionera lite för att kolla vem min "kompis" var.
Så följande kväll smög han sig försiktigt ut på trappan. Och vad fick han se.. jo en älg ko som gick på andra sidan diket.. hon följde mig längs vägen och runt till idrottsplanen. När hon kom till bäcken så gick hon inte över bron med mig utan hon gick in i skogen. Där stod hon och väntade på mig tills jag gick hem igen. När pappa hörde mig prata i backen så smög han ut runt husknuten för att se. Mycket riktigt så gick älg kon på andra sidan diket, sen när jag kom in på gården så kilade hon in i skogen igen.
Pappa fick sig en förklaring till den mystiska stigen längst diket i skogen plus min kompis som dom inte trodde fanns.
Denna histore fick jag höra när jag kom hem i tonåren å undrade varför jag alltid får sån konstig varm känsla i kroppen när jag såg älgar längst vägarna. Ville typ bara springa fram å krama om dom. Förstod aldrig varför jag hade mina känslor medan andra svor i älgarna när dom sprang över vägarna.
Denna ko gick med mig varje kväll i två års tid. Sen tog nog älg jägarna henne för hon försvann samma tid som älg jakten.
Prata om att jag höll på att smälla av när min sambo kom hem för två höstar sedan och bad mig hjälpa honoom att dra ut en älgkalv ur skogen som han hade skjutit... huuujeeeeda mig vad nervös jag va för att jag inte skulle klara av det.
Det gick dock bra efter att jag hade suttit å klappat den en stund och pratat med kalven om hur fin han var och hur mycket han skulle mätta mina barn *hehe*
På tal om andra djur. Har inte sett ett vildsvin... inte vild iafl.. här har vi hur mycket som helst av dom men aldrig fått se skymten av någon. Däremot har vi bara här en bit ifrån oss ett par som var ute på promenad och hittade en vildsvins unge påkörd längst vägen för sex år sen. Dom tog hem den och födde upp henne. Hon lekte och växte upp med deras hund. I sommar fyller hon sex år å är världens keligaste gris. Och hon försöker även skälla för hon tror att hon är en hund. Fyra dagar i veckan är dom ute på långpromenad med henne i skogen, där springer hon löst och vill leka kurragömma med husse och matte. Skit härlig e hon.
Hon har dock skrämt slag på lite svamp plockare när hon rusat rakt mot dom och velat kela..
Husse och Matte sprutmålar en färg på sidorna av henne med hennes namn bara för att jägarna inte ska skjuta henne.
Ja det är härligt med djur.. vilda som tama. Man får bara ha överseende med att man behöver ta bort lite av dom vila djuren när dom blir för många..
Sålänge man inte gör det på lek utan man fyller upp frysen så e det bra :-)
Själv bor jag med en jägare så här tas allt tillvara... :)
För två vintrar sedan körde vi på en hare när vi var påväg hem en sen kväll... jag skrek till gubben att han skulle stanna å backa tillbaka... jag hoppade ur bilen.. kollade på haren och insåg att den hade fått en rejäl smäll i huvudet... slängde in haren i bilen och åkte hem...
Visade sig att smällen tog endast i huvudet på haren... så den blev väldigt god i ugnen sen :)
Nej nu får det vara slut på mina långa historier.. har hur många som helst känns det som :)