Tråd:
tonårsbarn

Skrivet av tulipan den 12 mar 2008

Här gör man som så. Här äts det eller så är man utan. Duger det inte ja då får man vara hungrig. Men då blir det inget annat småätandes heller utan man får lugnt vara hungrig tills nästa måltid.
Kan låtas grymt men så är det. Finns många i världen som ingen mat får.
Men iofs.. vi har nog fyra nöjda barn vi för dom äter som hästar alla fyra och äter allt man bjuder på coh man får jämt höra att det är så himla gott här. Alltid när dom kommer hem från sina andra respektive föräldrar så mumsas det febrilt och man får höra hur mycket dom längtat efter min mat här hemma. Och sånt är juh alltid skoj :-)

Visst är det skoj att höra att dom saknar mammas mat, det får jag höra fortfarande fast de flyttat hemifrån. Yngste sonen som flyttar nu i vår vill att jag skriver ner alla recept i en bok så att han själv kan laga "mammas mat" så det ska jag verkligen anamma, tyckte det var ett bra förslag från honom

Förresten kan jag hålla med Dorisrecept ovan, det är ganska stor skillnad på pasta och pasta. Barnen gillar slinkiga makaroner o jag tycker att det är jätteäckligt. Barnen gillade fullkornspasta förut, när jag blandade fullkorn o vanlig, sen i skolan har dom fått fullkornspasta som dom hatar o det spelar ingen roll vilken form det är då. SLutsats: Pasta är inte alltid pasta! - inte som en ros är en ros är en ros.....

det är härligt att höra, jag beundrar alla som orkar och ni ger mig mkt inspiration!
Just nu tycker jag kanske inte att matbiten är ngt stort problem alls, men ibland kinkas det ju hemma. O då curlar jag istället för att ta konflikt o reda ut grejer - för att jag är lat o stressad o vill liksom gå vidare snabbt från momentet....

För mig funkar det bara att vara konsekvent.
Och ja jag är glad att jag klarar det i matfrågan åtminstone
haha

Med en son med diabetes och dagliga sprutor och som väger alldeles för lite (kontroll på sjukhus ofta för att få upp vikt osv),
två barn som idrottar
ett liv som ska ihop
så måste matbiten funka så smärtfritt som möjligt.

Då är det planering, hjälpas åt och konsekvent nog att de vet att det inte är lönt att diskutera som gäller.

Sedan brinner jag som sagt i frågan att ge barn en bra matkultur,
som ni kanske märker.
;)

Jag önskar att jag orkade vara konsekvent á la supernanny, men det funkar inte för mig. Oftast ska maten vara klar igår.
Men det jag tänkte säga var att mina barn har liksom gått lite i perioder - ibland har Albins favvo varit gul paprika. Nu vägrar han det. Nu är det gula tomater som gäller.
Broccoli låg högt upp på listan ett tag, men nu är det ett stort NO-No.
Men jag framhärdar... Det är alltid för tidigt att ge upp! *L*

Många kloka ord här..:) Men allt passar inte alla.
Jag tillhör nog dom som oftast har haft flera rätter ofta.. har man en dotter som
inte tycker om "mat" och ser ut som en räka (smal):'( Så gäller det att se till att hon får i sig
lite näring så att hon klarar av skolan m.m . Inlärningssvårigheter blir följden av för lite näringsintag. Nu när hon är snart 17 så börjar det finnas hopp om livet.. Hon äter mer
och framförallt mer varierat.. potatis är väl det som inte funkar alls än... men jag ser inte det
som ett stort problem. Hon får varma tomater o andra grönsaker istället.(Y)

Menade nog inte stenhårt att jag tvingar i mina barn sånt dom absolut inte tycker om. Ena sonen älskar broccoli.. den andra kan knappt inte ens titta på broccoli... avskyr som attan. Han har smakat det många ggr men det går inte. Då tvingar vi honom inte att äta det.
Mina barn har alltid varit tvungen sen dom var små att smaka på all mat. gillar dom det inte så behöver dom inte äta det heller. Sen har det gått några år så får dom smaka igen. Gillar dom det fortfarande inte så får det vara...
Men tror inte man ska dalta fö rmycket med barnen heller. Dom ska nog lära sig äta allt. Förrutom då saker som dom absolut inte får ner. Då kan man ta en paus på några år sen får dom smaka igen för att se om dom tycker om det.

Här har det gått bra iafl.. :-)

Skrivet av enAnnan den 12 mar 2008

Men mycket som "de inte tycker om" kanske är sånt man inte provat eller tror att man inte gillar. Har man provat några gånger så är det ju så.

Jag håller med dig, jag brukar oxå alltid säga att dom ska prova först och det har dom alltid gjort, ibland har dom ändrat sig och sagt, men det var ju faktiskt gott och ibland så har dom inte tyckt om det och då är det ju bara så.

Skrivet av enAnnan den 12 mar 2008

Han vet att makaroner och spagetti är precis samma sak va???
;)

Hi hi han har fått höra det jämnt från alla att det är samma, jag är den första som har hållit med han att det INTE är samma sak:p

Såklart finns det ingen som tycker om allt.
Och man har all rätt i världen att inte tycka om.

Men mycket som "de inte tycker om" kanske är sånt man inte provat eller tror att man inte gillar. Har man provat några gånger så är det ju så.

Även jag ställer fram två maträtter ibland p g a det.
Äldste sonen vägrar bruna bönor (har provat MÅNGA ggr, men gillar inte) då får han makroner till fläsket.

Men har man vant dem med bra och vällagad mat sedan de var små så blir det ju oftast inte problem. Eller gnäll.

Han vet att makaroner och spagetti är precis samma sak va???
;)

Glömde tipsen(H)

Det här gillar mina tonåringar:
Hamburgare. pizza, taco, spagetti och köttfärssås, stuvade makaroner och köttbullar eller korv, tabascogryta (finns i mina recept), korvstroganoff, potatisburgare, leverbiff, pannkakor, kebabrulle (finns i mina recept) fiskbullar, potatisbugrgare, blodpudding, pyttipanna, palt, kyckling med wokadegrönsaker och nudlar, skinkpasta (finns i mina recept) osv osv

Hoppas du fick lite tips i alla fall:)

Här är det lite si och så med maten faktiskt:'( Dom klagar sällan på maten men man har ju lärt sig vad dom tycker om och inte tycker om, så lite bortskämda är dom nog ändå. Tycker det är lite svårt att tvinga någon (vuxen eller barn) att äta något som dom inte tycker om, för inte ställer jag mig och lagar mat som jag inte tycker om. Nu äter jag det mesta och det gör faktiskt mina barn också. Men ibland blir det faktiskt 2 olika rätter men det beror mest på att dottern är glutenintollerant och inte kan äta all mat. Om jag ger ett exempel så hatar jag fiskbullar men mina barn älskar det, när tror ni dom får äta det? Jo när dom är hemma själva och ska göra middagen själv:) Dotterns pojkvän hatar makaroner och får kväljningar av det, självklart kokar jag både makaroner och spagetti då (själv äter jag hellre spagetti än makaroner(H)) Min sambo äter inte svamp eller fil- yogurth produkter inte sätter jag det i maten då fast jag tycker om det själv.

Självklart gillar man olika maträtter olika mycket och nog får dom äta sånt dom inte tycker om så mycket och inte klagar dom för det men lite tycker jag man måste kompromissa:)