Blev nyfiken på sill traditionen - till midsommar är det ju lite svårare att förklara, än till jul o påsk när sillen var tvungen att läggas in o så....
Till skillnad från påskens och julens överdåd av maträtter är midsommaraftonens bord enkelt dukat - sill, färskpotatis, gräddfil och gräslök. Och till efterrätt jordgubbar som kan inmundigas på olika sätt.
Att äta sill och färskpotatis till midsommar är en ung tradition. Den skapades någon gång under 1920-talet i städerna och har i princip inget att göra med bondesamhällets midsommarmeny.
Att äta färskpotatis betraktades förr som ett stort slöseri. Istället skulle potatisen få ligga i jorden tillräckligt länge så att den skulle kunna växa till sig. Potatis nämns i och för sig som midsommarmat i äldre tider, men då är det inte färskpotatis utan potatis från det förra årets skörd. Att kunna visa upp att man hade fyllda förråd gav nämligen status.
Sill var förr att betrakta som vardagsmat och fanns i de flesta hem. Just därför fanns det ingen anledning att äta den särskilt vid festliga tillfälle.
Istället är det faktiskt gräddfilen som är det äldsta inslaget på midsommarbordet. “Johannefil” åts på midsommar i norra Sverige och även i andra delar av landet åts mjölkmat såsom ost och mjölkvälling. Precis som med påskäggen finns det praktiska förklaringar till att mjölkprodukter åts så livligt kring midsommar. Under vinterns kyla och svält gav korna dåligt med mjölk, men till midsommar hade de kalvat och mjölk fanns i stora mängder.
Källa: Svenska traditioner av Jan-Öjvind Swahn
