Min dåvarande skulle sluta påsitt jobb och skulle bjuda på tårta. Ekonomin var rätt skral så jag lovade att baka Succétårta, 3 stycken närmare bestämt.
Bottnarna går som en dans, inga problem med äggkrämen, vispar ner smöret och in i kylen för den ska svalna fortare. Städar undan efter baket, drar över med dammsugaren och ska börja med middagen. Sliter upp kylskåpdörren och ut trillar bunken med äggkrämen rakt ner på golvet och fel sida upp.:@
Vad göra? Jag har inte råd att köpa 12 ägg till, 9 dl vispgrädde till och ½ kg smör till.
Jag slevar upp krämen i bunken, torkar av golvet och gör tårtorna färdiga med hackad mandel och allt.
Dagen efter när mitt X kommer hem frågar jag lite oskyldigt om tårtorna smakade bra. Jodå det blev inget kvar dom var jättegoda(Y)
Gissa om jag var glad att jag dammsugat inna jag öppnade kylskåpet :p
Tråd:
Något misstag i köket?
Inlägg
1. Skulle göra hemagjord pasta med egen ost och värmer upp mjölken som ska bli ost. Sedan ska något (citron om jag inte minns helt fel) tillsättas och den reagerar med mjölken som sedan hälls genom ett kaffefilter. Lyckades glömma mellansteget och gäst och sambo såg väldigt förvånade ut när jag hällde ut 1 liter varm mjölk i vasken....
2. Vi hade väldigt roligt åt en spalt i en av de engelskspråkiga dagstidningarna i Dar es Salaam när jag bodde där. Journalisten åkte för att hälsa på bekanta i London strax efter 9/11. Med sig i bagaget hade han 3 stora påsar ugali (majsmjöl) som är något som av någon (förmodligen relaterad) anledning var svårt att få tag på i London vid den tiden. Naturligtvis blev han stoppad i säkerhetskontrollen. Och säkerhetsvakterna trodde att ugalin var allt annat (från heroin till mjältbrandbakterier) än majsmjöl. Det enda sättet att på nåder få komma in i England var att stå i köket på säk på Heathrow och laga ugali. Mycket ugali blev det.... (hoppas dem gillar det på säkerhetsavdelningen, jag minns det som någon närmast oätbar sörja - i synnerhet utan något till).
Oj, nu kom jag på två dumheter till som jag har gjort när jag bodde ensam.
En gång hade jag min bäste vän hemma hos mig och skulle bjuda honom på mat. Tog fram en sån där färdig lasagne ur frysen, läste på paketen "Tag lasagnen ur förpackningen och ställ in den i mitten av ugnen", tog lasagnen ur pappersförpackningen OCH folieformen, la den på en plåt och ställde in den i ugnen! Dawid retar mig fortfarande ibland för att jag bjöd på platt, utfluten lasagne som satt fast i plåten! :D
En annan gång skulle jag göra tacos men hade inte tagit fram färsen ur frysen innan. "Det tinar i stekpannan" tänkte jag och började glatt steka på högsta värme. Tillslut hade jag en tacofärs med bitar som var allt från svartbrända till halvråa, det var den äckligaste taco jag någonsin ätit!! :D
En gång för några år sedan skulle jag och min sambo grilla en god köttbit och jag, som tyckte jag skulle göra nåt alldeles extra, fick för mig att göra en sås med lite rom i.
Det började bra och jag skvätte i lite rom och kryddade. Smakade av och tyckte att det inte alls smakade nåt av rommen så jag tog flaskan och hällde ner gott och väl en deciliter. :D
Där stod jag i över en timme och rörde och rörde, och kokade och tog av från plattan och tillbaka igen för att den förbannade alkoholen skulle koka bort. Och full som en alika blev jag där jag stod i spritångorna!
Vi smakade på såsen sedan och det gick inte att äta, det var nästan så man funderade på att blanda den med cola, så stark var den. :p
Det var sista gången jag försökta laga mat med sprit i. :D
Skrivet av Fiona den 3 aug 2008
Måste nästan berätta om min far för er... Detta blir stoooooooor skrattvarning!
Den första historien är när han skulle baka tekakor. Låter enkelt och smidigt, men eftersom han hade fått ett specialmjöl av en lokal bagare (när denna stängde ner fick pappa det för att ge till grisarna som foder) var det inte riktigt till att följa receptet.
Det missade han ju dock så klart!
Mjölet han fått innehöll torrjäst, men så klart använde han vanlig jäst i bunken också, vilket gjorde att efter en stund började det jäsa, och jäsa, och jäsa och jäsa... (ni kan ju tänka er själva)
Pappa bakade på för fullt, från början små fina tekakor, som blev större och större allt eftersom degen jäste.. Vi fick slut på mjöl, och eftersom vi bodde på landet kunde man inte springa till affären för att köpa mera, utan det blev barnen i huset som fick springa till grannarna och låna!
Till sist var de små tekakorna stora som plåtarna de låg på, ugnen hann inte med, så plåtar fick börja springas med till grannarna och degen fortsatte jäsa!
Vi har nog aldrig så roligt som när vi berättar denna historia!
Det hela slutade med att han gav upp och slängde det sista av degen.En annan historia är när han gjort middag till mig efter att mina föräldrar gått isär.
Han hade gjort en älgstek (vardagsmat när pappa och farfar är jägare) och steksås till denna så klart. Allt är färdigt att serveras och han bestämmer sig för att hälla upp såsen i en skål istället för att servera den ur stekgrytan.
Jag satt i matrummet och hörde bara ett högt PANG! från köket, när skålen sprack mitt i tu! Det fanns lyckligtvis gott om sås kvar i grytan så middagen blev bra ändå.
Såsen var väldigt god, men fick där efter namnet bänksås, något han än idag får höra när han frågar vad som önskas att äta när vi hälsar på.
:D:D:D:D(Y)
Hade också en deg som jäste ENORMT en gång, men inte på långa vägar som din pappas! Ett gott skratt fick jag:D
I min ungdom skulle jag göra köttbullar med brun sås, allt gick bra tills jag skulle krydda såsen. Kollade inte så noga när jag tog vitpepparburken förrän jag kände en konstig doft, neeej jag hade tagit kardemumma istället som ju har lika färg. Passar inte så bra med bullsmak till köttbullar kan jag säga. :@
Skrivet av Spicegirl den 2 aug 2008
(ursakta stavning har inget svenskt tangentbord)
Haromdan lagade jag pulvermos som snabb ensamlunch och glomde att jag anvant plattan strax efter och satta handen rakt pa...fick brannblasa langs med hela lillfingret :'( Det har borjat laka nu och gor inte lika ont..men all den sveda och vark..for pulvermos.."suck":@
Usch, stackars dig Cissi:'( det som gör SÅ ont att bränna sig....:'(
Skrivet av MatMax den 18 jul 2008
Blöt aldrig, ALDRIG spaghettin innan den ska i vattnet! Om ni inte vill äta pastaklubba, vill säga...
NEj det vill ja lova, detta har jag också gjort, fast då skulle det vara lasange.....fick slänga det mesta, men stod ändå o försökte få i sär o rädda något..............
ja, ja,. man lär så länge man lever.......:p
Jag gjorde räksås en fredags kväll på räkskal, Under tiden frågade min kompis om vi inte skulle gå ut på krogen. Klart vi ska sa jag och vi gick ut. På natten när jag kom hem så lucktade det lik och As i kvarteret där jag bodde. Jag hade glömt räkskalen i kastrullen. Alla i hyreshuset sov med öppna fönster och vädrade under dennahelg, en granne till mig fick göra om sin permanent. Veckan efter så frågade en annan granne om jag hade känt denne lukt under helgen, Nä jag har varit bortrest svarade jag, men kände att vist luktade det lite i min lägenhet. sa jag. Jag gjorde slut på 2 liter ätticka och ett flertal doftsprajer tog mig 14 dagar att få bort lukten, och än i dag så kan jag inte tåla lukten av doftsprajer.
Mvh
Höfta aldrig med alkohol och räkskal till en soppa
Anders
Måste nästan berätta om min far för er... Detta blir stoooooooor skrattvarning!
Den första historien är när han skulle baka tekakor. Låter enkelt och smidigt, men eftersom han hade fått ett specialmjöl av en lokal bagare (när denna stängde ner fick pappa det för att ge till grisarna som foder) var det inte riktigt till att följa receptet.
Det missade han ju dock så klart!
Mjölet han fått innehöll torrjäst, men så klart använde han vanlig jäst i bunken också, vilket gjorde att efter en stund började det jäsa, och jäsa, och jäsa och jäsa... (ni kan ju tänka er själva)
Pappa bakade på för fullt, från början små fina tekakor, som blev större och större allt eftersom degen jäste.. Vi fick slut på mjöl, och eftersom vi bodde på landet kunde man inte springa till affären för att köpa mera, utan det blev barnen i huset som fick springa till grannarna och låna!
Till sist var de små tekakorna stora som plåtarna de låg på, ugnen hann inte med, så plåtar fick börja springas med till grannarna och degen fortsatte jäsa!
Vi har nog aldrig så roligt som när vi berättar denna historia!
Det hela slutade med att han gav upp och slängde det sista av degen.
En annan historia är när han gjort middag till mig efter att mina föräldrar gått isär.
Han hade gjort en älgstek (vardagsmat när pappa och farfar är jägare) och steksås till denna så klart. Allt är färdigt att serveras och han bestämmer sig för att hälla upp såsen i en skål istället för att servera den ur stekgrytan.
Jag satt i matrummet och hörde bara ett högt PANG! från köket, när skålen sprack mitt i tu! Det fanns lyckligtvis gott om sås kvar i grytan så middagen blev bra ändå.
Såsen var väldigt god, men fick där efter namnet bänksås, något han än idag får höra när han frågar vad som önskas att äta när vi hälsar på.
Idag gjorde jag en ostpaj som inte gick att äta. För stark. FÖr stark ost. FÖr mkt o för starkt. Jag älskar stark ost men detta gick INTE ATT ÄTA.....
I min ungdom, hemma i köket hos mamma, vankades det kotletter till middag. Det började bra med god sås och potatis och lite grönsaker. Efter en stund kom kommentarerna runt bordet. "Var det inte lite starkt?" Vi frågade mamma vad hon hade kryddat kotletterna med och fick till svar att hon hade använt det samma som vanligt, salt , lite peppar och paprika.
Detta rimmade inte, för alla runt bordet blev mer och mer svettiga av denna middag. Näsor började rinna och alla satt och snufsade. Vi klagade vidare till mamma att det var så starkt. Mamma började bli irriterad på oss för att vi klagade på maten hon hade stått och lagat till oss. Vi slet alla vidare med middagen, i rädsla för att göra såra mamma. Ansikten blev rödare och rödare och vi tuggade och tuggade. Det hör till saken att detta var i de tider då STARK mat inte var vardagskost som idag och starka kryddor inte fanns i hus hos det flesta.
Min mamma var kanske LITE enig i att det var starkt men tyckte bara att vi kunde skrapa av kotletterna på ytan för att ta bort det mesta av smaken. Vi kom oss genom nästan hela middagen allesammans före vi en gång till frågade mamma vad hon egentligen hadde använt för kryddor. Hon hade bara använt paprika sa hon surt och öppnade irriterat skåpet och tog fram glaset med den röda kryddan för att visa. Då ser vi alla att hon håller i ett glas med cayennepeppar i handen. Det visade seg att lillebror i huset hade köpt nya kryddor när resten av familjen var på semester... Jag lovar det var en stark upplevelse, mamma hade til vana att täcka hela kotletterna med et tjockt lag röd paprika...
