Skrivet av Majbaggen den 29 apr 2010
Mama97mia (och andra intressenter) - jag gjorde nog ungefär som du tidigare. Men jag märkte att jag tappade livsglädjen och jäskraften i min surdeg. Till slut tog jag mig i kragen och läste på paindemartins grundrecept. Och då visade sig att jag svultit ut min surdeg! Nu gör jag istället som så att jag har numer en rågsur och en rågsiktssur i kylen (vilket är lite väl mycket för en familjs behov). Dessa matar jag ca en gång i veckan med vardera 100 g vatten och 100 g mjöl. Då har jag ca 50 gram - och det visade sig bara vara en lite bottenslatt i burken - "sur" kvar i burken som jag börjar med. När jag matat upp låter jag det stå ca 12 timmar i rumstemperatur och sen in i kylen.
När jag sen ska baka tar jag fram 100 g "sur" som jag blandar med 200 g mjöl och 300 g vatten. Detta låter jag stå i kanske 12 timmar (eller mindre). Därefter tillsätter jag övriga ingredienser. Suren sätter jag direkt in i kylen efter jag mätt upp 100 g.
Hoppas någon förstår vad jag menar och har nytta av det.
HEJA surdegarna!
Jag reagerar på att du och mama97mia matar med så mycket mjöl och vatten. Vad grundar ni det på? Är det Martins blogg? :-)
Han har fått en del kritik för det.
Anledningen till att han gjorde så när han själv experimenterade var att han hade svårt att lyckas. Det blev alltså mer eller mindre en "räddning" varje gång (om ni läser om hur man räddar en surdeg i f.g. inlägg så förstår ni vad jag menar).
Sen är konsistensen och proportionerna viktigare än exakt mängd. Till 100 g vatten ska man inte ha samma mängd rågmjöl däremot vetemjöl eftersom råg kräver mer vätska. (1,5 del vatten till 1 del mjöl så 67 g om man ska vara noga. :-))
Sen att den står framme 12 timmar varje vecka... Vad grundar ni det på? Den ska matas och sen in i kylen direkt-Men det är klart gör man en "räddning" varje gång så...
För att förstå surdeg mer så rekommenderar jag Saltå Kvarns bok och Jan Heds "Bröd". På hemsidan http://www.bakkemi.se/ finns också en del förklaringar.